Aktiefonder 2012

Fondåret 2012 ser bättre ut än 2011.

Publicerad: 2012-01-05

Men fortfarande finns det flera problem bland annat i Europa som måste lösas. SEB:s fondstrateg Roger Törnkvist tror främst på Sverigefonder, Emerging Markets samt företagsobligationer.

Den svenska aktiemarknaden ser intressant ut. Framförallt tror jag på att investera i större bolag med inslag av småbolag, säger Roger Törnkvist.

Vad har du för förväntningar på fondåret 2012?

– Då måste man först och främst titta på vad vi har för förutsättningar för det här året. 2011 var ett ganska stökigt år, med bland annat statsfinansiella problem i Europa, oro i Nordafrika, jordbävning i Japan och en oro för världskonjunkturen. Problemen i Europa är ännu inte lösta och vi kan nog räkna med lite trög tillväxt i världen det första halvåret 2012. Men det känns nu ändå lite bättre än 2011, även om det inte är tal om någon halleluja-stämning.

Samtidigt varnar ju SEB för att det finns en risk att vi drabbas av recession i Europa?

– Ja, det finns en risk för recession, men det gäller just Europa eller egentligen Euroområdet. Emerging Markets har fortsatt goda tillväxtmöjligheter och USA verkar takta på lite bättre, så sammantaget landar vi ändå på plus.

Vad är det då som gör att det ändå ser lite osäkert ut på marknaden?

– Dels försvinner ju inte problemen bara för att vi byter år, dels är det väldigt svårt att förutspå investerarnas beteende. Riskviljan kan svänga väldigt kraftigt fram och tillbaka. Som det ser ut nu så är mycket av marknadsoron redan inprisad på exempelvis börsen och det finns flera faktorer som talar för en uppåtgående marknad. Så när väl marknadshumöret svänger så kan det se positivt ut.

Vad är det som krävs för att vi ska få en positiv konjunkturtrend?

– Även om det kommer att ta många år att lösa problemen i Europa så måste marknaden få till sig en känsla av att politikerna hittar en väg ut. Bra ekonomisk statistik från USA och Emerging Markets är också viktigt. Då kan mycket väl riskviljan successivt komma tillbaka.

Vilka fondinriktningar tror du mest på?

– Om man tittar på aktiefonder så är det främst Emerging Markets som jag tror på. De fonderna borde kunna gå bra. Men samtidigt såg det bra ut för dessa marknader i form av ekonomisk tillväxt under förra året också, och då gick de fonderna ner med cirka 20-30 procent. Det visar på betydelsen av riskvilja. Om marknaden stabiliseras lite så bör denna komma tillbaka, och då ser det framförallt bra ut för fonder med exponering mot Asien och Latinamerika.

Vad tror du om Sverigefonder?

– Även Sverigefonder tror jag på 2012. Stockholmsbörsen får mycket stryk i oroliga tider då det är en liten aktiemarknad och med en hög andel konjunkturkänsliga bolag. Den svenska aktiemarknaden ser dock framöver mer intressant ut. Framförallt tror jag på att investera i större bolag med inslag av småbolag.

Finns det några andra intressanta inriktningar?

– Förra året tog Private Equity mycket stryk, inte för att företagen gick dåligt, utan för att investerarna var rädda för risk. Med lite stabilare klimat bör detta tillgångsslag kunna utvecklas mer positivt. Även företagsobligationer som haft några bra år bakom sig, ser ut att ha fortsatt goda möjligheter.

Hur ska man placera på ett smart sätt i ett sådant här marknadsläge tycker du?

– Det är alltid klokt att tänka balanserat. Ett bra förslag är att ha en strategifond i botten och sedan satsa cirka 20 procent av kapitalet i någon eller några inriktningar som känns lite extra spännande. Då har man en bra bas och om man får rätt så ger placeringarna lite extra, om man får fel så har man ändå en bra bottenplatta.

Är det viktigt att man är väldigt aktiv i ett sådant här läge, ska man satsa mycket så fort man känner att konjunkturen är på väg upp?

– Även om 2012 känns bättre än 2011, kommer det fortfarande att vara turbulent på marknaden. Det här med tajming tar mycket tid och är också väldigt svårt. Är du aktiv så finns det dock många intressanta investeringar, men de flesta har ju inte den tiden. Ett mycket bra sätt att är att månadsspara. Då riskerar man inte att hela kapitalet placeras på en eventuell topp. Har man ett större kapital att placera så kan det vara klokt att göra det vid några olika tillfällen under exempelvis några månader.

Roger Törnkvist

SEB

 

Kommentaren - december 2011

Pia Nilsson, vd i Fondbolagens förening, delar regelbundet med sig av sina tankar om aktuella frågor.

Jag ser fram emot 2012 med stora förhoppningar. EU måste komma fram till lösningar för euro-länderna. Många säger att lösningarna är långsiktiga och att det också behövs mer kortsiktiga krisåtgärder. Enligt min mening är det de långsiktiga åtgärderna som kan ge stabilitet och som också kan ge tillförsikt på kort sikt.

Ingen vet hur framtiden kommer att gestalta sig. Men, när det gäller aktiefonder är positiva signaler att många aktier är lågt värderade i dag. Räntan är också mycket låg, vilket brukar betyda att aktier blir mer intressanta. Det långsiktiga perspektivet måste dock alltid finnas med när det gäller aktier. Fonder ger riskspridning och en god regel är att fördela insättningar och uttag över tid. Att månadsspara är därför ett oslagbart sätt att spara och bygga upp ett kapital. I dag innebär fondsparande möjlighet att få del i värdeökning över hela världen.

2011 var det nedgång på börserna även i många av tillväxtländerna. Men mina förväntningar är i alla fall stora när det gäller fortsatt ökad välfärd för allt fler människor i dessa länder och att också fler länder blir delaktiga i denna utveckling. Genom att spara i fonder i dessa utvecklingsländer får vi del i värdetillväxt – men vi bidrar också till denna.

Det ska bli spännande att se om det kommer något politiskt förslag om att gynna sparandet i Sverige under 2012. Den nya Centerledaren Annie Lööf har efterlyst detta och Moderaterna har tillsatt en utredning om hur sparande ska kunna främjas. Att ha ett sparkapital ger frihet och trygghet och är en del av välfärden. Sparande är också avgörande för tillväxten i landet och för att det finns kapital för företagens investeringar. Ofta talas om risken med att ha stora lån och att inte amortera eller spara när räntorna är låga. Fondbolagens förenings sparekonom Hanna Helgesson har räknat ut, att för den som har ett lån på 1 miljon kronor betyder en höjning av räntan med 2 procent att kostnaden ökar med 1 200 kronor varje månad när hänsyn tagits till skatteavdrag. Om du sparar den summan varje månad vet du att du klarar en högre ränta samtidigt som du bygger upp ett sparkapital under tiden. Dubbelt bra!

2012 kommer vi nog att få se många förändringar i fonder. Från 1 augusti 2011 har det blir tillåtet enligt lag att ändra fonder om det ligger i spararnas gemensamma intresse. En del fonder kommer att läggas samman och andra kommer att ändras på annat sätt. Många fondbolag planerar nu för dessa förändringar. En del fonder som står under den svenska Finansinspektionens tillsyn kommer också att sluta ge utdelning. I dag ges utdelning från fonderna för att undvika dubbelbeskattning för spararna. Nu har skattereglerna ändrats så att utdelningar inte behöver göras av denna anledning. Utdelning kan låta som något positivt för spararen. Men när fonden har gett utdelning har 30 procent dragits i skatt och sedan har 70 procent av utdelningen återinvesterats i fonden. Nu kan i stället 100 procent finnas kvar i fonden och växa med ränta på ränta, vilket är en fördel för spararna.

Nya investeringssparkonton (ISK) introduceras i början av 2012, till exempel hos banker och fondtorg. Här blir det möjligt att ha både fonder, aktier och andra värdepapper och du kan göra omplaceringar utan att skatten spelar någon roll. I stället blir det en årlig skatt på en schablon som motsvarar föregående års statslåneränta den 30 november. För sparande under år 2012 är denna ränta 1,65 procent. Om du tror att avkastningen blir högre kan det vara ett intressant alternativ att ha sitt fondsparande på ett ISK. Du får vara beredd på att det blir skatt även om avkastningen är negativ, men det är förstås som alltid viktigt att ha ett långsiktigt tänkande.

Hos Fondbolagens förening kommer en av våra prioriteringar under 2012 att handla om att bidra till ökad kunskap om fondsparande. EU har beslutat om nya faktablad som de flesta fonder kommer att ha från början av året och allra senast för alla fonder den 1 juli. Med dessa kan du jämföra alla fonder i hela EU, för faktabladen är uppställda på lika sätt oavsett fondbolag. Här ges den mest viktiga informationen om avkastning, avgifter och risk. För spararna finns också www.fondkollen.se med praktiska verktyg för val och utvärdering av fonder. Till projektet Fondkollen finns också en liten fickfolder med det viktigaste som spararna behöver veta om fondsparande och en app där det till exempel är möjligt att följa egna fonder.

Vi kommer också ta fram en räknesnurra som ska göra det möjligt att se i kronor vad avgifter betyder för avkastningen på kort och lång sikt.

Med hopp om ett lyckosamt 2012,

Pia Nilsson

vd i Fondbolagens förening

 

Bättre balans under 2012

Nu skapas balans av marknadens mekanismer, som straffar slarviga ägare. Rekordlåga räntor och hög lönsamhet hos de flesta börsföretag betyder rimligen att när även de politiska besluten kommer ikapp, så blir aktiefonderna vinnare nästa år.

Det finns en hård men ändå fungerande rättvisa under ytan på den finansiella utvecklingen under 2011. Problem som blottades av finanskrisen 2008 har gradvis blivit mer akuta, samtidigt som politikerna i många länder valt åtgärder som ger tillfällig lindring men inte löser de verkliga problemen.

Resultatet är att ”marknaden” ändå delvis har skapat en slags rättvisa, genom att sänka både långräntor och den förväntade framtida avkastningen från aktier. De rika får sämre avkastning framöver, medan många låntagare betalar lägre räntor. Dock betyder högre arbetslöshet och lägre produktivitet en välfärdsförlust för hela samhället (som nu producerar mindre än möjligt, för oss alla att konsumera eller investera).

Lägre långräntor under 2011 (som gjort att obligationsfonderna har stigit i värde) har ökat intresset för aktier relativt sett, vilket gjort dem högre värderade (mer om detta i ”Nu väljer fler aktiefonder”) och därför har börsnedgången totalt sett i världen varit begränsad. Stockholmsbörsen har fallit mer än de flesta i år, men det motsvaras av en ovanligt stor uppgång under 2009 och 2010. Jag tycker att det verkar rimligt att denna ”rättvisa” kommer att fortsätta verka under 2012 och gradvis ge en lugnare börsutveckling och en bättre balans i världsekonomin.

Tre grupper

Bakgrunden är enkelt uttryckt att tre grupper i samhället under perioden 1983 till 2007 skapade de finansiella problem vi nu ser i de flesta länder i världen: Kapitalägarna (både ett fåtal rika och stora grupper pensionssparare) har förblindats av girighet att ta onödiga risker och har slarvat med kontrollen av hur förvaltningen av deras sparande sköts. Mellanhänderna (bankirer och förvaltare) har tjänat in enorma vinster genom att utnyttja kapitalägarnas slarv. Låntagarna (både vanliga villaägare och optimistiska entreprenörer) har under 25-årsperioden lockats av fallande räntor att konsumera och spekulera i större omfattning än någonsin tidigare.

Finanskrisen har gjort att dolda underskott (överdrivna marknadsvärden, orsakade av optimism och girighet) hos mellanhänderna har blivit synliga och då har kapitalägarna försökt rädda det kapital som fanns kvar genom att minska sitt risktagande. Säljtrycket har orsakat fallande börser och lägre fastighetspriser, men även i nästa steg minskad konsumtion och investering, följt av sämre offentlig ekonomi när skatteintäkterna minskar. Obalansen har ökat i år, när misstron mot politikernas förmåga att lösa problemen har fördjupats i både USA och Europa.

Kapitalägarnas slarv förstärks av det akademiska forskare kallar ”principal-agent” problem: Både politiker, företagsledare och vanliga anställda frestas att prioritera egen vinning istället för att göra sitt jobb så bra som möjligt. Men både väljare, aktieägare och arbetsgivare borde vara väl medvetna om detta och aktivt övervaka och förhindra missbruk av positionerna.

Stora skillnader

Rädsla för dåliga tider, ett ökat behov att betala tillbaka lån och politiska beslut för att stimulera ekonomin har tillsammans skänkt oss rekordlåga räntor – som alltså motsvaras av ett överskott sparande i ekonomi, medan få vågar satsa på nya investeringar. Men därmed skapas andra obalanser, som även gör att efterfrågan på aktier ökar. Dessutom verkar pessimismen överdriven, de flesta företag har fortfarande stabil efterfrågan och höga lönsamhet jämfört med räntorna.

Börsföretagen i USA ser ut att i år göra de största återköpen av egna aktier sedan 2007, rapporterar Financial Times idag. Förklaringen är de extremt låga räntorna som storföretag betalar, eftersom de numera av många investerare verkar ses som säkrare låntagare än hela länder i Europa. Ett exempel är den världsledande processortillverkaren Intel som i september lånade fem miljarder dollar i 30 år till en ränta på 3,12 procent per år, för att köpa tillbaka egna aktier som annars skulle kosta företaget en direktavkastning på 4 procent. Dessa företagsobligationer har i en kris prioritet framför aktieägarna, men aktieägarna har å andra sidan äganderätten till all framtida vinstökning.

De fondindex som Morningstar räknar ut varje månad för grupper av fonder ger en bra bild av utvecklingen (på flera nivåer, se Verktyg / Fondindex i huvudmenyn). Fondindex uppdaterades igår per 30 november och visar att återhämtningen för aktiefonder under hösten har fortsatt. Men i ett längre perspektiv är skillnaderna väldigt stora – Latinamerikafonderna har i snitt klättrat 36 procent de senaste fem åren, Asienfonderna är upp 13 procent (trots att startpunkten var mitt under högkonjunkturen), medan USA-fonder har backat 9 procent och Europafonder har fallit 23 procent på fem år. Sverigefonderna är i mitten med en uppgång på 2 procent.

Dessa skillnader visar att förväntningarna om finanskrisens effekter skiljer sig dramatiskt. Intrycket är att Europa anses hårdast drabbat, medan tillväxtmarknaderna i andra världsdelar klarar sig bra. Jag är dock skeptisk till att just vår världsdel skulle lida av kroniskt sämre politisk handlingskraft. Det tar tid att hitta kompromisslösningar, men regeringschefer och finansministrar i främst Tyskland och Frankrike vill inte gå till historien som de som kraschade EU och den gemensamma valutan euro (mer om detta i "Brant återhämtning", länk ovan till höger).

Bättre 2012

Därför tror jag på bättre balans finansiellt i Europa under 2012 och en revansch för främst Europafonderna. Omvärderingen kan ske snabbt eller gradvis, men i takt med att politikerna löser de akuta finansiella problemen så kommer ökad optimism både att få fart på konsumtion och aktiekurser. Fortsatt låga räntor innebär få alternativ samtidigt som det privata sparandet är högt. I takt med att börsutvecklingen lugnar ned sig så ökar intresset för risktagande, vilket talar för att aktiefonder blir vinnare jämfört med räntefonder. Dock är aktiemarknadens värdering som sagt redan relativt hög, så det verkar osannolikt att vi får en upprepning av 2009. Spegelbilden av rekordlåga långräntor är att även avkastningen från aktier blir historiskt sett låg.

Jonas Lindmark

Morningstar

 

God Jul-läsning

23 december 2011

Äntligen jul! Det har varit ovanligt häftigt ekonomiskt år. Många minns motgångarna, men jag tänker mest på framgångarna: unga tillväxtländer tar marknad, nytt sparkonto med låg skatt, rekordlåg skatt på kapitalförsäkring och många förvaltare säger rakt ut: det ser billigt ut.

Världens fjärde största befolkning tillhör årets börsvinnare. Vilken är det? Svaret är något svenska sparare missat: Indonesien. De har varit i absoluta toppen av världens börser nu tre år i rad. Eftersom de varit i börstoppen både -09 och -10, så avvaktade jag -11. Samma sak med Sverige tänkte jag.

Över huvudtaget imponeras jag av nästa led av tillväxtländer: förutom Indonesien även Malaysia, Pakistan, Thailand växer dessa länders ekonomier mer på inhemska villkor än globala villkor. De bryr sig inte på samma sätt om krisen för euron. De har unga befolkningar, inhemsk konsumtion och tillväxt. länk

Motgången 2011 har fått flera att backa tillbaka och tycka att det ser trist ut. Men så vet vi hur de gamla börs-uvarna brukar säga. Köp när det ser mörkt ut. Alltså borde det vara köpläge. Men då vill vi inte. Eftersom det just ser mörkt ut. Frågan är om det är tillräckligt mörkt, påpekar någon. Och det är ju klokt, att ha i bakhuvudet. Men att pricka en slags botten, vet vi ändå är svårt. Istället tänker jag: +20-30% närmaste två åren. Men vägen dit lär som vanligt ge en rad överraskningar.

Claes Hemberg

Avanza

 

Nytt år - ny åktur

Publicerad: 2011-12-30

VÅR MARKNADSSYN: Ett Europa som fortfarande inte har löst sina problem kommer att sätta sin prägel på börsen i början av året. Men efterhand bör det bli bättre. Läs hela vår marknadssyn här.

Den 16 december 2008 sänkte den amerikanska centralbanken sin styrränta till 0,25 procent. Det betyder att vi i och med årsskiftet går in i det femte kalenderåret med extremt låga styrräntor i de flesta stora ekonomier - Kina undantaget.

Ett annat jubileum är att det från årsskiftet gått 10 år sedan euron såg dagens ljus som fysisk valuta med sedlar och mynt.

Även om det känns som att vi levt i någon sorts permanent finanskris sedan 2008 så är det viktigt att hålla isär den amerikanska och den europeiska finanskrisen.

Den amerikanska var främst en effekt av överbelåning i hushållssektorn medan den europeiska är en effekt av överbelåning hos stater. Flera paralleller finns dock.

Den viktigaste lärdom vi kan dra av den amerikanska krisen att det tar mycket lång tid för en finanskris att värka ut. Det gör att vi har en dämpad syn på den ekonomiska utvecklingen under 2012 - ett år som i alla fall inledningsvis lär präglas av stor ekonomisk osäkerhet, politisk oro, finanspolitiska åtstramningar och stram kreditgivning.

Sammantaget betyder detta att tillväxten under 2012 lär bli betydligt svagare än under 2011 samtidigt som de regionala skillnaderna fortsätter att vara stora. Vi tycker dessutom att börsen ännu inte riktigt tagit höjd för ett sådant scenario och räknar därför med en svag börsinledning på 2012 men har förhoppningar på att det kan vända uppåt under loppet av året.

Europa - en mycket ogynnsam ekonomisk cocktail

Europa kommer under nästa år att fortsätta präglas av eurokrisen. Man får vara en mycket stor optimist, i likhet med den franska presidenten Sarkozy, om man tror att ECB:s massiva utlåning till bankerna ska rädda euron och hålla ner räntorna i de krisdrabbade länderna.

Snarare talar ökad risk på statspapper och ett potentiellt eurosammanbrott för att bankerna snarast behöver minska sina innehav av europeiska statsobligationer, framför allt i de hårdast drabbade länderna. Det passar dessutom som hand i handske med det behov av att minska balansomslutning i flera banker som de ökade kapitaltäckningskraven för med sig.

Räkna därför med att räntorna förblir höga i flertalet EMU-länder samtidigt som bankernas kreditgivning stramas åt och flertalet stater behöver genomföra finanspolitiska åtstramningar.

Den här ekonomiska molotov-cocktailen betyder att den europeiska recessionen kommer att förvärras betydligt under nästa år. Därför räknar vi också fortfarande med att ECB till slut kommer att tvingas överge sitt motstånd och bli en storköpare av europeiska statsobligationer - något som till slut kommer att vara börspositivt.

Skulle ett eller flera länder kasta in handduken och bestämma sig för att överge euron under året så betyder det visserligen stor finansiell turbulens inledningsvis men på sikt tror vi att börsen faktiskt skulle kunna reagera positivt i takt med att osäkerheten kring eurons framtid minskar. I alla fall så länge den hårda kärnan, främst i form av Tyskland och Frankrike, håller fast vid sitt samarbete.

USA - presidentvalet sätter sin prägel på året

Under sommaren steg oron för att den amerikanska ekonomin på nytt skulle falla in i en recession. Sedan dess har den ekonomiska statistiken överraskat positivt och numera tycks recessionsrisken vara i princip avskriven. Därifrån är dock steget långt till att USA:s ekonomi skall kunna återgå till sin historiska roll som motor för världsekonomin.

Fortfarande behöver hushållen sanera sina skulder samtidigt som statsfinanserna är i uselt skick. Det kommande presidentvalet riskerar dessutom att stegra nivån på den konfrontation mellan Demokrater och Republikaner som numera präglar amerikansk politik mer än någonsin.

Det här är ingen god jordmån för få vare sig hushåll eller företag att sätta på sig spenderbyxorna och vi räknar därför med att tillväxten, trots den senaste tidens positiva konjunktursignaler, blir förhållandevis dämpad.

Skulle konjunkturen visa nya tecken på att försvagas lär dock den amerikanska centralbanken damma av planerna på ytterligare kvantitativa lättnader (QE3). Räkna med att den typen av rykten kommer att kunna driva upp såväl börskurser som råvarupriser, i likhet med vad vi såg under både 2009 och 2010.

Asien - Kina har medlen och kraften

I Asien har den ekonomiska tillväxten fortsatt vilket inte bara hållit uppe världstillväxten utan också bidragit till fortsatt höga vinster inom bland annat svensk exportindustri. Det finns tydliga tecken på en konjunkturdämpning även här, men till skillnad från västvärlden finns det här möjligheter att stimulera den inhemska efterfrågan.

Vi räknar därför med att Kina kommer att kunna undvika en hårdlandning av ekonomin men att det kommer att kosta betydligt mer av ekonomisk-politiska stimulanser än de flesta räknar med. Svagare kinesiska konjunktursignaler lär inledningsvis dämpa börshumöret medan ekonomisk-politiska stimulanser lär lyfta humöret.

Den japanska ekonomin kommer i sin tur att under 2012 fortsätta att präglas av återuppbyggnadsarbetet efter jordbävningskatastrofen. Inledningen av året ser ut att bli svag men vi räknar med att tillväxten tar fart en bit in på 2012.

Asien som helhet kommer dessutom att fortsätta sin ekonomiska integration som tagit ordentlig fart under senare år. Det är både en effekt av ett ökat handelsutbyte mellan länderna och den ekonomiska kräftgången i väst. Räkna därför inte med att de asiatiska ekonomier kommer att agera räddande ängel till fallerande västekonomier i någon större utsträckning än idag, i alla fall inte om de inte samtidigt får ökat politiskt inflytande.

Sverige - fler räntesänkningar

Den svenska ekonomin är starkt beroende av en exportsektor som i huvudsak levererar sina produkter inom Europa. Runt tre fjärdedelar av exporten går dit. Med det scenario vi har för den europeiska ekonomin så är det därför svårt att se hur svensk ekonomi ska kunna undvika en rejäl nedgång av tillväxten under 2012.

Recessionsrisken är påtaglig och det ekonomisk-politiska svaret blir såväl fler räntesänkningar som finanspolitiska stimulanser.

Vi räknar med att Riksbankens styrränta ligger runt 1,0 procent till sommaren och att finansminister Anders Borg kommer att tvingas acceptera ett budgetunderskott under nästa år. Redan till vårbudgeten räknar vi med en ordentlig finanspolitisk stimulansdos i form av bland annat ökade offentliga investeringar, bidrag till kommuner och landsting samt möjligtvis någon form av skattelättnad för hushåll och/eller företag.

Dessutom måste såväl regering som Riksbank agera för att på något sätt pressa ner bankernas utlåningsmarginaler samtidigt som man undviker att dessa i sin tur stramar åt sin utlåning. Det är inte någon särskilt lätt uppgift, men ändå nödvändig för att hålla uppe den inhemska efterfrågan.

Aktier - svagare tillväxt inte prissatt fullt ut

2011 kan numera summeras som ett av de svagare börsåren under de senaste decennierna. Men det är framför allt börsutvecklingen under andra halvåret som gör oss lite skeptiska till inledningen av 2012. Sedan de branta börsfallen under sommaren har börsen visserligen präglats av stor oro men sammantaget har börsnedgången faktiskt varit måttlig.

Det rimmar illa med de allt svagare tillväxtförutsättningar som tornat upp sig under hösten ¿ USA undantaget. Har vi rätt i vår syn att de globala tillväxtprognoserna måste justeras ner ytterligare samtidigt som krisen i Europa fortsätter att plåga oss så finns det trots allt fortfarande fallhöjd kvar på börsen.

Vi ställer dock vårt hopp till att en svag inledning av 2012 kan vändas till en uppgång i takt med ekonomisk-politiska stimulanser i bland annat Kina och USA samt minskad politisk osäkerhet om eurons framtid när väl ECB kliver in på banan och börjar köpa statsobligationer.

Brist på placeringsalternativ

Börsens fallhöjd begränsas också av det faktum att det råder brist på alternativa placeringar. Låga styrräntor, lägre tillväxt och lågt inflationstryck lär visserligen fortsätta att pressa de långa marknadsräntorna men med en 10-årsränta i Sverige som i utgångsläget ligger runt 1,6 procent så finns det trots allt begränsad potential på obligationsmarknaden.

Det betyder att årets goda avkastning på obligationer inte kommer att återupprepas under 2012. Som "riskfri" placering kan dock räntemarknaden fortfarande fungera trots hotet om att stigande globala statsskulder ska driva upp räntorna.

På råvarumarknaden har de svagare globala konjunktursignalerna slagit igenom tydligare än på aktiemarknaden men även här tror vi att det finns fallhöjd kvar. På lite längre sikt är vi dock fortfarande positiva till råvaror och det finns en risk/chans att omfattande penningpolitiska stimulanser först, och kanske främst, kommer att ge utslag i form av stigande råvarupriser.

Om 2011 var ett jobbigt år för placerare så finns det risk för att det under 2012 blir minst lika svårt att hitta en vinnande strategi. I stort sett  alla de problem som tornade upp sig under 2011 väntar dessutom fortfarande på sin lösning. Det talar för att det blir skakigt på finansmarknaderna och att det blir än viktigare att hålla sig ajour med vad som händer.

Sammanfattningen för börsen 2012 är alltså: Det blir bättre, men först blir det sämre.

Pekka Kääntä

Placera.nu

 

MARKNADSÖVERSIKT – DECEMBER 2011

Publicerad: 2011-12-31

TUFFT ÅR BAKOM OSS – LYSER HOPPETS STJÄRNA REDAN PÅ BÖRSHIMLEN?

År 2011 var ett hårt år för aktieplacerarna. De aktier som noteras på Helsingforsbörsen tappade i snitt en tredjedel av sitt värde. I övriga Europa blev kursfallet 15–20 procent beroende på marknad. De europeiska storbolag som ingår i indexet Euro Stoxx 50 förlorade en femtedel av sitt värde. Tillväxtmarknaderna undgick inte börsturbulensen utan kurserna sjönk i avsevärd grad också på dessa marknader. I BRIC-länderna Kina, Indien, Ryssland och Brasilien tappade aktierna 20–25 procent av värdet beroende på marknad. Den enda ljusglimten bland de centrala aktiemarknaderna var USA. Aktierna i S&P500-indexet stod sig och avslutade året på praktiskt taget samma nivå som vid ingången av 2011. Dow Jones hamnade några procent på plus. Det finns goda grunder för den amerikanska aktiemarknadens relativt sett utomordentliga prestation. Ännu efter första halvåret befarade man att USA skulle hamna i en recession då Europa stagnerar, men så blev det inte. Det skuldkrisdrabbade Europa är på väg in i en djup svacka eller är redan där. USA har däremot kunnat uppvisa en förvånansvärd förmåga att stå emot den ekonomiska nedgången. Den amerikanska ekonomins relativa styrka har också avspeglats i företagens resultat. Under årets lopp sänkte europeiska och särskilt finländska börsbolag sina resultatprognoser ett efter ett. Däremot höll prognoserna måttet i USA, där de till och med skruvades upp en aning. S&P500-bolagens resultat för 2011 verkar hamna mycket nära de nivåer som marknaden förutspådde i början av året.

Det ser ut som att det skuldkrisdrabbade Europa släpar sig in i år 2012 i dålig form, medan USA knogar på under vintern och visar på en liten tillväxt. Risken är dock att den europeiska skuldkrisen drar med sig USA i en ny nedgång. Vid sidan av detta tyngs den offentliga sektorn i USA, liksom i Europa, av en hög skuldsättning. Den ekonomiska tillväxten i USA hålls tillbaka av hushållens fortsatt höga skuldsättning.  Dessutom dämpas konsumenternas konsumtionsiver av att sysselsättningsläget inte har förbättrats i tillräckligt snabb takt och att nedgången på bostadsmarknaden fortsätter. De europeiska staternas skuldproblem kommer att figurera på löpsedlarna även under 2012 – skuldproblemen i euroområdet är definitivt inte under kontroll. På det stora hela har läget i världsekonomin försvagats under vintern. Osäkerheten får konsumenterna att bli försiktiga och många företag att skjuta upp sina investeringar. På så sätt späs den nedåtgående spiralen på. Positivt är de lägre råvarupriserna och de spirande tecknen på att inflationstrycket i Asien lättar, vilket bland annat medger en mindre stram penningpolitik i bland annat Kina.

Vi förväntar oss att finansmarknadsräntorna kommer att förbli låga. Europeiska centralbanken lär fortsätta med räntesänkningarna under 2012 och bankernas riskpremier håller euriborräntorna uppe. När det gäller de långa räntorna är ränteskillnaderna mellan länderna åt det mindre hållet. Inflationsförväntningarna på längre sikt har fortsatt att stiga. Investment grade-nivån fungerar som drivkraft för bankernas prestationer.

På high yield-marknaden torde den höga ränteskillnaden mot statsobligationer kvarstå till följd av den ekonomiska osäkerheten. Det finns en hög korrelation mellan high yield-marknaden och aktiemarknaden. Om aktiemarknaden håller ställningarna kan high yield-lån ge en tämligen god avkastning. I en miljö med långsam ekonomisk tillväxt och mindre resultatökningar utan några omedelbara hot för företagens verksamhet – där företagen kan bära sina skulder och antalet konkurser hålls under kontroll – utgör företagsobligationer ett attraktivt investeringsobjekt jämfört med aktier.

Vi inleder det nya året i ett läge med lågt värderade bolag på grund av kursfallen. P/E-talet för S&P500-indexet är för närvarande 11, P/E-talet för Stoxx600-indexet i Europa 9 och i Finland har börsnoterade bolag en värdering på i genomsnitt P/E 11,5. När värderingarna på lång sikt ligger kring 15 uppgår ”rean” på de västliga aktiemarknaderna till cirka 25–30 procent. På tillväxtmarknaderna ligger även BRIC-ländernas P/E-värderingar i underkant. P/E-talet för den ryska aktiemarknaden är för närvarande 5, vilket ligger en tredjedel under den normala nivån. Å andra sidan sjönk P/E-talet i samband med finanskrisen 2008–2009 till rekordlåga 3. I Kina (HSCEI) är P/E-talet just nu något över 7 medan den lägsta nivån har varit 6 (årsskiftet 2008–2009).
Den ovan beskrivna undervärderingen försvinner när de centrala politiska och ekonomiska riskerna skingras. Början av 2012 medför dock inte någon snabb förändring. Därför tror vi att rean fortsätter åtminstone under första halvåret. Den ekonomiska nedgången i Europa försvagar utsikterna för realekonomin långt in på året. Även kreditkrisen, en bristfällig konkurrenskraft och tuffa besparingsåtgärder i stället för stimulans oroar placerarna. USA:s ekonomi fortsätter antagligen att växa, men tillväxten är anemisk. Utsikterna skuggas ytterligare av den svåra situationen i Europa, den fortsatta av minskningen av skuldbördan (deleveraging) i hemlandet, den svaga sysselsättningsutvecklingen, den stagnerade inkomstutvecklingen och det dystra läget på bostadsmarknaden. Kina och andra tillväxtmarknader växer fortfarande med god fart, även om Kina står inför utmaningar som gäller slutet på byggboomen, utvecklingen av fastighetspriserna och bördan av nettoimporten när den europeiska och amerikanska ekonomin bromsar in. Det är lätt att slänga bort början av året på dessa teman, men vi tror ändå att aktiemarknaden i något skede under 2012 börjar diskontera en kommande ekonomisk uppgång och ett eventuellt bättre år 2013. Vi kan alltså räkna med att investerarna spelar på tid och väntar att marknaden vänder till det bättre.

FIM MARKNADSÖVERSIKT

 

Marknadsläget

Publicerat 9 januari 2012

Vi tror på en gynnsam utveckling under de kommande månaderna för aktier på i första hand tillväxtmarknaderna och i Norden. Även råvaror ser vi långsiktigt positivt på, då efterfrågan stadigt växer snabbare än utbudet. Dagens situation med låga räntor gör att vi bedömer att räntetillgångar med längre löptid kommer att utvecklas betydligt sämre än vad som varit fallet de senaste åren.

I december kom EU:s statschefer överens om ett nytt finanspolitiskt paket som syftar till att få ländernas budgetar i balans. Även om man inte lyckades få med alla EU-länder, då Storbritannien valde att stå utanför, lyckades man åtminstone undvika ett sammanbrott i eurosamarbetet. Med överenskommelsen på plats valde den europeiska centralbanken, ECB, att låna ut obegränsade summor till de banker som ville låna, med förhoppningen att detta skulle lindra den finansiella oro som härskat sedan sommaren. Europeiska banker tog tillfället i akt och lånade knappt 500 miljarder euro till 1 procents ränta på 3 år. Detta minskar finansieringsbehovet de kommande åren. Kombinationen av statschefernas överenskommelse och ECB:s kapitalinjektion bidrog till att turbulensen på de europeiska börserna avtog kraftigt mot slutet av månaden.

I USA fortsatte de flesta ekonomiska indikatorerna att peka på en relativt god tillväxt. Julhandeln var stark, vilket ytterligare bidrar till att stärka bilden av ett land i återhämtning.

När vi blickar framåt väntar vi oss fortsatt osäkerhet om eurons framtid då många beslut återstår att fatta. Redan under de inledande månaderna 2012 behöver många europeiska stater emittera obligationer för höga belopp. Om emissionerna, mot förmodan, misslyckas, riskerar krisen att komma in i ett nytt kritiskt skede.

I Asien väntar vi oss en alltmer stabil ekonomisk tillväxt när inflationstrycket nu faller tillbaka. På sikt är denna tillväxt den viktigaste kraften för världsekonomin och kommer att gynna inte bara Asien utan hela världen de kommande åren.

Aktier
Merparten av börsbolagen fortsätter att leverera goda vinster som bygger både på ökad försäljning och på goda marginaler. Mycket av försäljningstillväxten beror på en fortsatt stark konsumtion. I USA tycks exempelvis julhandeln ha varit betydligt starkare än väntat. I Kina lättar regeringen på tidigare ekonomiska åtstramningar, vilket också bidrar positivt till försäljningstillväxten. Företagen gynnas även av låga räntor vilka ger låga investerings- och kapitalkostnader. Det som mest talat emot aktier har varit den höga turbulensen samt riskerna för en ny global recession. Under den senaste tiden har dock marknadssvängningarna minskat samtidigt som riskerna för en global recession har avtagit något. Detta bör gynna aktiemarknaden den närmsta tiden.

I ett längre perspektiv är tillväxten i Asien något man bör ta del av, antingen genom investeringar i aktier med exponering mot dessa marknader eller genom råvaruinvesteringar. De aktiemarknader som har tydligast exponering mot denna tillväxt – förutom tillväxtmarknaderna själva – är de nordiska marknaderna. Som motvikt ter sig en lägre exponering lämplig mot Europa, Japan och USA.

Räntetillgångar
Långa svenska räntor har under de senaste 20 åren fallit från 14 procent till under 2 procent. Vi bedömer att denna trend nu bottnat och framöver bör vi få se stigande räntor igen. Under lång tid har den nedåtgående trenden huvudsakligen förklarats av en fallande inflation men under den senaste tiden har den snarare drivits av en stigande oro för en ny djup recession. Även om osäkerheten om det framtida ekonomiska läget kommer att vara fortsatt hög den närmsta tiden, ser vi inte en djup recession framför oss och därför inte någon större risk för ytterligare fallande räntor På sikt bör därmed långa räntetillgångar utvecklas betydligt sämre än under de senaste åren.

Handelsbanken

 

 

Divergerande trender i världsekonomin består

19 JANUARI 2012

TYDLIGA ÅTERHÄMTNINGSSIGNALER I USA I KOMBINATION MED FÖRDJUPAD SKULDKRIS I EUROZONEN.

Tydliga återhämtssignaler i USA i kombination med fördjupad skuldkris i eurozonen har präglat utvecklingen den senaste tiden. I den prognosuppdatering som SEB redovisat för olika regioner den senaste veckan (Macro Update) har vi justerat upp BNP-tillväxten i USA till 2,3% för år 2012 samtidigt som vi nu räknar med att Euro-zonens ekonomi krymper med 0,6%. Starka BNP-siffror för fjärde kvartalet har bidragit till en upprevidering av den kinesiska tillväxten 2012. Sammantaget innebär det att vi nu räknar med en marginellt högre global tillväxt jämfört med prognosen i
Nordic Outlook i november.

DE DOMINERANDE MAKROEKONOMISKA
TENDENSERNA HAR GRADVIS BYTT KARAKTÄR DET SENASTE ÅRET.

I början på 2011 låg fokus i hög grad på att länder med goda fundamenta uppvisade stark tillväxt och högt resursutnyttjande. Karakteristiskt var att centralbankerna i t ex Norge och Sverige aviserade räntehöjningar i bestämd takt i denna miljö och i början på mars 2011 signalerade också ECB en omläggning av penningpolitiken i mindre expansiv riktning bl a som en följd av
styrkan i den tyska ekonomin. Det senaste halvåret har dock fördjupningen av eurokrisen och dess spridningseffekter
i hela Europa bidragit till att den relativa
konjunkturstyrkan nu förändrats till USA:s fördel. Vår uppdaterade prognos innebär en tillväxtskillnad mellan USA och Euro-zonen på 2,9 procentenheter 2012. Den senaste sammanställningen av konsensusprognosen (Consensus Economics) visar också att differensen
vidgats och skillnaden ligger nu på 2,5 procentenheter. En så stor skillnad är ovanlig i ett historiskt perspektiv.
Sedan mitten av 1990-talet, då europrojektet började ta form på allvar, har tillväxtdifferensen som mest uppgått
till 2,2 procentenheter. En rimlig fråga är därför om bilderna för 2012 är förenliga eller om de är en följd av prognosmakares ovilja att ta ställning till vilken kraft som är starkast; amerikanska återhämtningssignaler eller
fördjupad europeisk skuldkris?

MAN KAN DOCK PEKA PÅ EN RAD FAKTORER SOM MOTIVERAR EN HÖGRE TILLVÄXT I USA.

USA har en betydligt högre underliggande tillväxttakt än Euro-zonen. Samtidigt är resursutnyttjandet i nuläget klart lägre, vilket innebär en större potential för en cyklisk återhämtning. Därtill tyder tidigare erfarenheter på att USA brukar ligga
före Euro-zonen i återhämtningsfaser.
Förutom dessa mera ”normala” konjunkturargument kan man lyfta fram faktorer kopplade till den djupgående
krisen. Både USA och Europa står inför de kanske mest genomgripande utmaningarna under efterkrigstiden.
Mönstret att USA har lättare att komma på fötter efter djupa kriser börjar åter bli tydligt och kan ha flera förklaringar. Problemen i Europa tenderar att bli mer komplexa när finansiella kriser vävs ihop med politiska spänningar mellan olika länder. Därtill kommer skilda ekonomisk-politiska strategier. Av tradition utgör 1930-talets depression den absoluta skräckvisionen för ekonomiska politiken i USA. Hyperinflationen i början på 1920-talet fyller motsvarande funktion i Tyskland. Denna klassiska skiljelinje har åter fått aktualitet, vilket inte minst
märks in centralbankernas strategier.

TILLVÄXTEKONOMIERNA HAR GODA UTSIKTER ATT RELATIVT VÄL STÅ EMOT INTERNATIONELL ORO.

Tillväxten är visserligen på väg ned från tidigare uppdrivna nivåer, men vårt huvudscenario innebär en mjuklandning med en årlig BNP-ökning på 5,5 till 6% 2012 och 2013 i de snabbväxande ekonomierna. Riskerna för en hårdlandning på den kinesiska kredit- och fastighetsmarknaden har dock ökat samtidigt som ekonomierna i Östeuropa i allt högre påverkas av problemen i Väst, inte minst inom banksektorn.

DE NORDISKA LÄNDERNA HAR PÅVERKATS TYDLIGT AV EUROKRISEN.

Effekterna via dämpad export, försvagad
framtidstro och förmögenhetseffekter via fallande börskurser betyder mer än underliggande goda fundamenta.
För Sverige och Norge bidrar valutaapprecieringar gentemot euron till ytterliggare exportpress. 2012 räknar
vid med att BNP-tillväxt i Danmark, Sverige och Finland hamnar runt 0,5%, vilket betyder mindre nedrevideringar
jämfört med Nordic Outlook November. Stark inhemsk efterfrågan håller uppe tillväxten bättre i Norge.

FÖR SVERIGES DEL HAR NEDJUSTERINGEN VARIT
SÄRSKILT TYDLIG DET SENASTE HALVÅRET.

Den exceptionellt höga BNP-tillväxten 2010 och 2011 skapade
länge förväntningar om att den svenska ”tigerekonomin” varaktigt skulle överglänsa andra jämförbara länder.
Begynnande tecken till prisfall på bostadsmarknaden gjorde dock att den privata konsumtionen tappade fart
redan i början av 2011, vilket förstärkte effekterna av svagare exportutsikter.
Det kvartalsvisa mönstret är nu lite svårtolkat efter den oväntat starka BNP-siffran för tredje kvartalet. Vi förutser
en påtaglig rekyl nedåt under fjärde kvartalet ,varefter ekonomin kommer att befinna sig in en
stagnationsfas under större delen av 2012. Mätt i årstakt innebär faller BNP-tillväxten gradvis och bottnar på minus
0,1% tredje kvartalet 2012.

Under 2013 räknar vi med att tillväxten gradvis återhämtar sig till en takt nära den trendmässiga. Fortsatta räntesänkningar
kommer att behövas för att undvika en ännu svagare utveckling. En gradvis stigande arbetslöshet de närmaste åren bidrar till att vi tror att regeringen i viss
mån kommer att ompröva den nuvarande försiktiga finanspolitiska strategin. Bredare stimulanser genomförs
därför där skattesänkningar kommer att kompletteras med utökade satsningar på kommunal välfärd, infrastruktur och arbetsmarknadspolitik.

Håkan Frisén

SEB:s prognoschef

 

Även om 2011 var skuldkrisernas år kvarstår utmaningarna under 2012 – inte minst för eurozonen

Publicerad:2011-12-20

• Innevarande år går till historien som skuldkrisernas år. Framför allt i Eurozonen, men även i USA, har budgetproblemen skakat de finansiella marknaderna och orsakat både konjunkturpessimism, kreditåtstramning och fallande förtroende. Ilska och social oro har följt i spåren av nedskärningar och ökad arbetslöshet.

• Under 2012 kommer återhämtningen i konjunkturen bromsa in tydligare, även i tillväxtländer som trots detta stärker sina ekonomiska och politiska positioner i världen. Främst i krisländerna i eurozonen kommer recession försvåra ansträngningarna att sanera statsfinanserna. Eurozonen hankar sig fram utan eurokollaps trots höga finansieringskostnader och lägre kreditvärdighet. Utan en ombyggnad av det institutionella ramverket riskerar dock valutaunionen att inte kunna hantera kriser på längre sikt. Därför måste arbetet med att reformera eurozonen fortsätta och toppmötena kommer dugga tätt även nästa år.

2011: Året då konjunkturåterhämtningen avtog och skuldkriserna tilltog

1. Återhämtningen – avtagande mot slutet av året

Tillväxttakten i världens största ekonomier var högre vid ingången av 2011 än vid dess utgång. Även inköpschefsindex signalerade en relativt snabb tillväxt i industrin vid årets början för att sedan indikera produktionstapp. Konjunktur-pessimismen tilltog under sommaren då flertalet ekonomier uppvisade tecken på att återhämtningen kommit av sig. USA utgör undantag i och med att tillväxtoptimismen där har stigit jämfört med första halvåret.

2. Skuldkriser och finanspolitisk åtstramning

När vi blickar tillbaka är det framför allt skuldkriserna i Eurozonen, Storbritannien och USA som genomsyrat året som gått.

Skuldkrisen i Grekland gick in i en andra fas under 2011. Den ökade acceptansen för att landet var insolvent och behövde ställa in betalningarna resulterade i att de privata kreditorerna godtog förluster. Därtill sänktes Greklands ränta, och efter debaclet med folkomröstning avgick Papandreou och landet fick en teknokratisk regering ledd av Lucas Papademos. Samtidigt har det finansiella och finanspolitiska läget på Irland förbättrats i och med att landet genomfört reformer som skapat förtroende, medan konjunkturläget har dämpats ytterligare. Osäkerhet finns alltjämt kring behovet av utökat stöd för Portugal, och reformansträngningar pågår utan att riskpremierna minskar (räntedifferensen mot Tyskland steg under året från 3,7 till 11,7 procentenheter).

Den tydligaste trenden mot slutet av 2011 var att krisen spred sig från periferi till kärna. Förutom Belgien, Frankrike och Finland där riskpremierna steg något och hot om nedskriven kreditvärdighet oroade, kom även Tyskland att känna av turbulens i samband med emissioner av statsobligationer och allt sämre fungerande affärsbanker.

Storbritannien har fortsatt på den inslagna vägen att kraftfullt sanera statsfinanserna med ett åtstramningspaket på 122 miljarder pund under 2011/2012. Skuldkvoten ska ned från dryga 100 % av BNP till 60 % 2025. Budgetnedskärningarna dämpar efterfrågan, samt skapar social och politisk oro. Samtidigt gynnas landet av låga lånekostnader och lång löptid på de offentliga lånen.

USA har svårigheter att kompromissa kring åtgärder som stabiliserar skuldbördan på medellång sikt, men även oenighet kring hur den kortfristiga finanspolitiken ska föras. I sista stund har skuldtaket höjts, och skattelättnader förlängts, men endast för en kortare tid och osäkerheten kvarstår till en tid efter presidentvalet i november nästa år.

3. Valutaunionens ofärdiga institutionella struktur

Kopplat till skuldkriserna i eurozonen är valutaunionens bristande institutionella ramverk. Toppmöten har avlöst varandra under 2011 med resultatet att budgetdisciplinen stärkts. Det nya regelverket liknar den tidigare ratade Stabilitets- och Tillväxtpakten, men inkluderar nu semi-automatiska sanktioner och ett tak för det strukturella underskottet på 0,5 % av BNP.

Aktörerna på de finansiella marknaderna har inte låtit sig imponeras av de politiska besluten. I större utsträckning fokuseras på vad som ännu saknas för en välfungerande valutaunion. Finansierings-kostnaderna för krisländerna är fortfarande ohåll-bart höga. Problemen med svag konkurrenskraft och tillväxt har inte lösts med hjälp av utökad budgetdisciplin. Det synes långt kvar till en finanspolitisk union och en övergripande bank-reglerare på euronivå. Politikernas intresse för en eurobondmarknad är svalt. ECB:s roll är alltjämt begränsad till att stödja den finansiella stabiliteten genom att säkerställa likviditet till bankerna utan att direkt kunna stödja länder i statsfinansiell kris.

Om stödfonder som EFSF och kommande ESM hade tillräckliga stödåtgärder i form av väl anpassade finansiella medel skulle marknadens oro vara obefogad, men eftersom dessa i praktiken är ofullständiga (om än inte i retoriken), finns alltjämt osäkerhet kring vad som händer om Italien och Spaniens finansieringsproblem ökar och de själva inte kan bidra till EFSF. ESM:s tidigareläggande är positivt, men ännu är inte detaljerna klara. Att IMF får tillgång till medel via de nationella centralbankerna i eurosystemet samt vissa länder inom och utom EU, kan hjälpa något, men visar samtidigt att krishanteringen inom eurozonen inte är tillräckligt väl utformad.

4. Centralbankernas roller och beteende

Det står klart att det finns betydande skillnader i vilken roll centralbankerna spelar under skuldkrisen i Storbritannien (Bank of England, BOE), Japan (Bank of Japan, BOJ) och USA (Federal Reserve, Fed) jämfört med eurozonen (Europeiska centralbanken, ECB).

ECB har i sitt arv från tyska Bundesbank ett motstånd att använda sedelpressar för att stävja de statsfinansiella kriserna i de olika euroländerna. (Hyper)inflation är det största hotet. Fördraget förbjuder ECB att köpa statsobligationer (monetär finansiering), förutom på andrahandsmarknaden. BOE och Fed kan använda kvantitativa lättnader (sedelpressarna) för att pressa ned de långa marknadsräntorna och hjälpa regeringarna med finansieringen av statsskulden. I dessa två centralbanker är rädslan för inflation mindre, och snarare är tillväxthotet större. För BOJ har målet varit att motverka deflation och en alltför stark yen samt underlätta för den finansiella sektorn.

ECB (och Tyskland) ser också risker med att krisländerna får draghjälp av stödköp som håller tillbaka riskpremierna, eftersom drivkrafterna för att strama åt statsfinanserna och genomföra strukturreformer då skulle kunna minska. ECB anser att stödet till krisländerna i första hand bör komma från stödfonder som hanteras av politikerna, d v s EFSF och den kommande ESM. Genom att analysera storleken på de kvantitativa lättnaderna framgår en tydlig skillnad mellan å ena sidan ECB och å andra sidan de övriga tre centralbankerna. Som andel av BNP svarar lättnaderna för närmare 20 % av BNP i Storbritannien, ca 13-14 % av BNP i USA och Japan men endast dryga 2 % i Eurozonen.

ECB försöker därför hitta andra sätt att motverka instabilitet på de finansiella marknaderna. Långräntelån med tummande på säkerheternas kvalitet är ett sätt, vilket medger direkta lån till banker och indirekta lån till stater. Analyseras eurosystemets inbördes finansiering mellan nationella centralbanker framkommer att Tyskland, Nederländerna och Finland lånar ut till Frankrike, Irland och krisländerna i södra Europa.

5. Kreditåtstramning dämpar återhämtningen

Oron på finansmarknaderna tilltog under sommaren och kan främst förklaras av tilltagande konjunkturpessimism, skuldkrisoron och ett svagare förtroende. Till detta kopplas risken för en kreditåtstramning i eurozonen, som förstärkts av fallande bankaktier, högre riskpremier och krav på större kapitaltäckning redan till sommaren (juni). Valet av tidpunkt för kravet att bankerna ska rekapitalisera sig till en lägsta kärnkapitalrelation på 9 % kan ifrågasättas då det inte säkerställts att stödfonderna fungerar ännu.

Slutsatsen blir således att bankerna försöker banta sina balansräkningar för att klara de högre kraven, och i kombination med oron på finansmarknaden hålls likviditeten kvar i den egna banken eller placeras över natten på ECB som nu ser rekordhöga placeringar som ett tecken på en allt sämre fungerande kreditmarknad. Därmed minskar utlåningen till företag och hushåll, vilket dämpar tillväxtutsikterna ytterligare. ECB har genom att ändra kraven på säkerhet och ge långfristiga lån försökt hitta sätt som indirekt håller uppe bankernas utlåning till företag, men det är inte säkert att bankerna prioriterar utlåningen.

6. EU:s tilltagande osämja

I slutet av 2011, med kulmen på toppmötet den 9 december, uppstod en schism mellan Storbritannien å ena sidan och eurozonen med Tyskland och Frankrike i spetsen å den andra. Storbritannien har försökt att tillgodose Londons position på finansmarknaden, och kunde inte acceptera de fördragsändringar som föreslagits för att stärka den finanspolitiska samordningen. Eftersom Storbritannien är viktig för EU, och EU är viktig för Storbritannien är inte sista ordet sagt, och Tyskland (men knappast Frankrike) borde kunna bidra till att länderna återigen för en dialog med resultatet att isoleringen av Storbritannien och andra icke-euroländer kan undvikas.

7. Teknokratiska regeringar och USA:s dysfunktionella politiska system

År 2011 såg regeringar komma och gå likt andra år, men skillnaden var att de teknokratiska inslagen ökade och att med några få undantag (t ex Lettland) har regeringar som drivit åtstramning röstats bort. I Grekland och Italien tillsattes teknokratiska regeringar i väntan på att reformer genomförs som stärker omvärldens förtroende för dessa länder.

I USA bildades en superkommitté som skulle lägga budgetförslag till kongressen. Några förslag kom dock aldrig, utan i stället införs de automatiska nedskärningar vilka redan avtalats för att kunna ro höjningen av skuldtaket i augusti i hamn. Kompromissviljan mellan republikaner och demokrater är ovanligt svag för närvarande. Ett presidentval väntar, och den politiska kostnaden för att acceptera förslag som inte tolereras av partiernas anhängare är hög. Därför väljer republikaner att säga nej till skattehöjningar och demokrater säger nej till utgiftsnedskärningar. Därmed finns få drivkrafter som leder till att den offentliga skulden stabiliseras och till att stimulanser som stärker tillväxtutsikterna förlängs.

Eftersom det politiska systemet knappast kommer att förändras, kompromissviljan förblir svag, sätts allt hopp till presidentvalet och en ny majoritet i kongressens två kammare. Innan en ny budget presenterats som väsentligt förändrar skuldutvecklingen läser vi snarare 2014 än 2013.

8. Världshandeln växer allt långsammare – men vissa handelspolitiska ljusglimtar

Jämfört med början av 2011 är exportvolymen nu högre, men i september sjönk den jämfört med månaden innan. I tillväxtländerna har nedgången noterats trendmässigt sedan mars i år, men även augusti var en relativt positiv månad.

De multilaterala handelsförhandlingarna, den s k Doha-rundan har varit paralyserade sedan 2008, och i princip dödförklarats – något förenklat - till följd av svårigheterna för fattiga och rika länder att komma överens. Även de protektionistiska strömningar som kommit i kölvattnet av finanskrisen och den globala recessionen har bidragit. Det finns dock några ljuspunkter inom samarbetet kring världshandeln, och än är inte Doha-rundan helt död.

För det första har Ryssland efter mångåriga förhandlingar blivit medlem i världshandels-organisationen, WTO. Ryssland var det enda större land som stått utanför det multilaterala ramverket.

För det andra har 42 länder (de flesta tillhör de rikare länderna) slutit ett s k plurilateralt avtal där några länder går före för att öppna upp delar av handeln för de länder som ingår i denna begränsade pakt. Hittills gäller det upphandlingar och tjänster. Noterbart är att Kina inte släpps in i pakten eftersom det finns osäkerhet kring Kinas många lokala och regionala styrande organ. Det är främst USA som driver processen – landet ”vill vända blad” och ser framför sig att pakten kan användas för andra överenskommelser. Å andra sidan är motståndet stort från många tillväxtländer som får driva förhandlingarna parallellt kring jordbruk, industri och tjänster, och som föredrar en multilateral överenskommelse likt Doha-rundan.

9. Klimatöverenskommelsen – framsteg utifrån behovet av skademinimering

EU:s toppmöte i december kom att överskugga uppgörelsen på klimatkonferensen i Durban, Sydafrika. In i det längsta såg det ut som om mötet skulle sluta i en total kollaps. Även om så inte blev fallet var resultatet från mötet föga uppmuntrande. Skademinimering är väl närmast vad som kan karaktärisera klimatkonferensen:

• Kyoto-överenskommelsen är nu fortfarande vid liv, och en andra våg av utsläppsnedskärningar har avtalats men utan detaljer.

• En legalt bindande pakt – the Durban Platform – har slutits inkluderande svårflörtade länder såsom Kina, Indien, Brasilien och USA, men även om den måste antas 2015, finns rum för fördröjningar till 2020.

Därmed kommer inte uppgörelsen kunna hjälpa till för att undvika att den genomsnittliga temperaturen höjs med två grader Celsius, för i så fall hade startdatum behövt sättas tidigare. Klimat-konferensen visade med all tydlighet att de utestående frågeställningarna centrerar kring bördefördelningen mellan rikare och fattigare länder, inklusive valet att välja ett historiskt eller ett framåtblickande perspektiv i denna fördelning av ansvar.

10. Arabvåren – osäkert om demokrati och ekonomi

Utvecklingen i arabvärlden och norra Afrika tillhör överraskningarna under 2011. Även om diktaturer försvunnit innebär det inte att demokratier tillkommit. Det krävs en längre tidsperiod, flera val och även en mer positiv ekonomisk utveckling innan vi kan konstatera att läget har ljusnat för regionens många invånare. Förväntningarna på den ekonomiska politiken är stora, men det kommer att bli svårt att infria dem i närtid.

11. Japan – tsunami och kärnkraftsolycka

Även den japanska situationen var helt oväntad och skapade mycket oro, både i Japan och i omvärlden. Framför allt blev effekterna av tsunamin bestående i den drabbade regionen, samtidigt som det blev politiska konsekvenser med en avgående japansk regering. Kärnkraftsolyckan påverkade både Japan och andra länder, inte minst i Tyskland där delstatsval utvecklades annorlunda och kärnkraftens framtid ifrågasattes.

För Japan kommer det ta tid innan regionen har rehabiliterats, innan ekonomin tydligt återhämtat sig och vardagen går på som vanligt. För världsekonomin blev effekterna färre än väntat, även om strukturella beslut kring energi och kärnkraft kan komma att påverkas en längre tid.

12. Råvarumarknader – hållits uppe mer än finansmarknaderna

Råoljepriset har fallit, och priserna på industri-metaller och livsmedel likaså. I jämförelse med andra tillgångspriser på finansmarknaderna har dock råvarupriserna utvecklats starkare.

Lagerförhållanden, en fortsatt hög efterfrågan inte minst i tillväxtekonomier samt kvardröjande spekulation kan delvis förklara utvecklingen. Utifrån att utbudet inte längre uppvisar bristförhållanden och efterfrågan dämpas i takt med en svagare

omvärldskonjunktur torde också råvarupriserna utvecklas svagare framöver.

13. Occupy Wall Street – kritiken mot kapitalismen och de växande inkomstskillnaderna

I början av 2011 skrev jag om ”an increasingly angry world”. Det står klart att revolutionen i arabvärlden kan sägas ha skapats i en tilltagande frustration och vanmakt med maktens förtryck och den svaga ekonomiska utvecklingen för många invånare. I den rikare delen av världen har alltfler ifrågasatt den skevare inkomstfördelningen, och även i USA, där denna fråga vanligen hamnat i skymundan, kan inkomstskillnader komma att påverka den politiska utvecklingen under nästa år.

”Occupy Wall Street” och den rörelse som spreds globalt må ha haft svårt att utåt identifiera sin kamp, men ifrågasättandet av det villkorslösa stödet till amerikanska banker och den skeva inkomst-fördelningen sätter prägel på nästa års valrörelse. I Europa innebär åtstramningarna en tid av social och politisk oro. Den ökade arbetslösheten främst bland unga, samt en minskad flexibilitet bland nuvarande och framtida regeringar när det gäller utövandet av ekonomisk politik, skapar vanmakt. Att regeringar förmår formulera en tillväxtorienterad strukturpolitik, där tidigare starka intressegrupper får stå tillbaka genom att stärka skattepolitiken och minska korruptionen, blir allt viktigare.

2012: Recession i många västländer och minskat utrymme för den ekonomiska politiken

Återhämtningen försvagas under nästa år. I flera av krisländerna kommer BNP att krympa. I länder där obalanserna inte är lika stora sker en inbromsning och möjligen kan en svag tillväxt upprätthållas. Även i tillväxtländerna avtar aktiviteten, men från en högre nivå och tillväxttakten kan bättre upprätthållas om än inte likt 2010-2011. Även om recessionen inte blir lika djup som 2008-2009, finns risk att återhämtningen efter nedgången under 2012 blir svag. Det saknas ekonomisk-politiska verktyg som stimulerar ekonomierna i samma omfattning. Likaså dröjer sig orsakerna till inbromsningen kvar. Att stärka statsfinanserna tar tid, vilket innebär att efterfrågan dämpas även efter 2012 i kölvattnet av nya åtstramningsprogram, i såväl Europa som Japan och USA.

Under 2012 kommer penningpolitiken att lättas ytterligare, d v s i tillväxtländer, och i västländer där en viss åtstramning redan inletts, t ex i Norge, Sverige och Australien. I den finanspolitiska åtstramningens tid dämpas efterfrågan och pristrycket, vilket även håller tillbaka råvarupriser och möjliggör för penningpolitisk stimulans.

Under 2012 kommer ramverket kring EMU att utvecklas ytterligare, men i små steg.

Under de närmaste åren hankar euroländerna sig fram trots svag tillväxt och höga finansieringskostnader. Om politikerna underlåter att arbeta vidare mot en starkare finanspolitisk union, en gemensam bankreglerare, en eurobondmarknad och en starkare roll för centralbanken, finns risk att EMU till följd av otillräckliga stödfonder, inte förmår klara de nya kriser som uppkommer.

Under 2012 finns flera politiskt intressanta ögonblick, såsom presidentval i Ryssland, Frankrike och USA. Minst lika intressant är att studera den politiska utvecklingen utanför de gängse etablissemangen, inte minst med hjälp av social media. Det gäller i västländer, men kanske än mer i tillväxtländer såsom i arabvärlden och Kina. Med spänning följer världen även utvecklingen i Nordkorea efter ”den älskade ledarens” död.

Cecilia Hermansson

Chefekonom på Swedbank

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Obs! Endast bloggmedlemmar kan kommentera.